"Hej! Är det Sven Nilsson jag pratar med?" Ja, i princip. Sven är i
och för sig mitt förstanamn, även om det inte är mitt tilltalsnamn. "Jo
Sven (kalla mig gärna Christer, för all del), du har ju tidigare varit
kund hos oss (varningsklockor börjar ringa, någon vill sälja något som
jag med all sannolikhet inte behöver), och nu vill vi tacka dig (aha,
tacka mig, på vilket sätt då?), med ett helt gratis erbjudande (aaah,
gratis! Gratis är gott!)".
I takt med att telefonrösten, som presenterade sig som
KjellOveNiklasMuhammedLisa eller något sånt, arbetar sig igenom det
första stycket på sitt fördefinierade manus ,så sjunker min IQ-nivå
raskt. Från att från början haft föresatsen att vänligt men bestämt
tacka nej, till att mjukna en aning när ordet "tacka" nämndes, och
slutligen landa i facket total-sucker-loser, så snart ordet "gratis"
yttrades.
Givetvis vill jag ha en graaaatis present hemskickad. Det spelar ingen
roll om det är omega 3-kapslar, herrstrumpor av bambu eller nya
revolutionerade rakhyvlar med tre blad och en liten gummiremsa som
sprider ut välgörande aloe vera över min kind. Ja tack. Visst, jag
betalar gärna portot på hundra spänn också. Det är ju ändå graaatis.
Jag har själv de senaste tretton åren jobbat inom callcenterbranschen.
Det gör att jag har en hyffsat bra uppfattning om hur telesälj funkar.
Jag har läst utbildningsmaterial och hört sales coacher prata om hur
man på bästa sätt ror hem en affär över telefon. Vare sig det gäller
telefonabonnemang, kalsingar eller konserverad gröt. Det är ungefär
samma mekanismer som ingår i samtalet. Det gör också att jag borde ha
en bra uppfattning om hur man undviker att köpa på sig en massa grejer
som man egentligen aldrig tänkt skaffa. Men icke sa nicke.
Kanske är det just för att jag vet hur det funkar som jag inte vill
vara ohövlig och slänga på luren i örat på KjellOveNiklasMuhammedLisa.
Han eller hon är ju faktiskt en människa och ingen maskin, och det
finns ingen anledning att vara otrevlig mot någon som bara gör sitt
jobb, så gott han eller hon kan.
Smått desperat utbrast jag därför härförleden: "Jag vill inte, jag vill
inte, jag vill inte!" när jag fick ännu ett oslagbart erbjudande om
något gratis. Rösten i andra änden blev uppenbart överraskad och
avrundande samtalet. Ja, det måste erkännas att det inte var någon
vidare finess på min strategi. Men den funkade, och den var inte så
värst otrevlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar