2010-04-20

Häromdagen hörde jag den välbekante matentusiasten Carl Jan Granqvist i något matlagningsprogram på radion. (Jo det finns matlagningsprogram i radion också, även fast att det inte är lika nedlusat med dem där, som i televisionen.) Han sjöng, på sitt egna välkända vis, blodpuddingens lov.
Själv tycker jag att blodpudding är helt okej, men jag skulle inte på långa vägar påstå att det är min favoriträtt. Favoriträtt förresten. Det var väl något man hade som barn. Innan man öppnat sina sinnen haft både tillfälle och mod att prova sånt där som vitlöksgratinerade sniglar, vichyssoise och allt vad det heter.
Som barn var min favoriträtt spaghetti och köttfärssås. Med ketchup. Det var mina klasskompisars favvorätt också för den delen. Resten av alla som var i grundskoleåldern under 70-talet hade säkerligen spaghetti som favorit de också.
Det tycks mig som att man i alla tider har gnällt på skolmaten. Ofta med rätta. Men till och med ungar som tycker att ”skolmaten är jätteäcklig” kan höras lägga till ”utom när det är spaghetti och köttfärssås”.
Med åldern upptäckte man att det fanns annat inom det här området än makaroner och spaggar. Man började snacka om pasta istället för spaghetti. Man kanske till och med lärde sig vad några av de olika modellerna hette. Rogatello, papadori, fippiliri, eller vad de nu kunde tänkas att heta. De där varianterna som man ändå var tvungen att beskriva för att ingen annan hade koll på vilken som var vilken. Om man pratade om ”penne” undrade samtalspartnern om det var de där pastaskruvarna man menade. ”Nej dom heter fusilli. Penne är dom där rören.”
Jag hörde förresten om en kille som gjorde en trakeotomi, ni vet när man gör en öppning in till luftstrupen strax nedanför struphuvudet för att underlätta andningen, och sedan använde en penne för att hålla hålet öppet. Kreativt. Fast kanske mer blodpudding än pasta om ni fattar.
Och så satt jag så i lunchrummet på jobbet. (Där har mig veterligen ingen spontankirurgi av nyss nämnda slag någonsin ägt rum.) Kollegerna droppade in för att ”plinga” sin medhavda plastburkar. Och vad är det som äts. Jo, ofta är det spaghetti! En fördel med att vara barn är att man slipper tråkiga saker som skatt och räkningar. En fördel med att vara vuxen är att man faktiskt får äta sin favoriträtt så ofta man vill. Och de gör 70-talskidsen. Spaghetti är fortfarande nummer ett!