Cajsa Warg lär visst aldrig ha sagt att ”man tager vad man haver”. Hon sa visst något snarlikt, fast med en helt annan betydelse. Hon skrev en bok som hette Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimer. Den första upplagan kom ut 1755. Den trycktes sammanlagt i 14 upplagor. Den sista kom ut 1822. Då hade författarinnan varit död i 53 år. Snacka om bestseller. Och så är det tydligen fortfarande. Att ge ut kokböcker är ett dödssäkert kort för en förläggare. Tag ett stycke skådespelare med pomada i håret, alternativt ett stycke rimligt alkoholmarinerad pop-poet. Knäpp några snygga kort och varva recepten med några väl valda anekdoter. Skippa finliret och beskriv maten som rustik och mustig. Det är ett annat uttryck för att beskriva något som saknar finess. Klappat och klart!
Om jag skulle skriva en kokbok skulle jag definitivt utgå från devisen som Cajsa Warg tydligen aldrig nyttjade; man tager vad man haver. Jag har till och med hittat på en benämning för min matlagningsfilosofi. Chrille’s creative cooking. Håll med om att det låter klatschigt!?
Som den snabbtänkte läsaren redan har listat ut är den bästa tiden att tillämpa creative cooking-metodiken varje månad strax innan lön. Man skulle också kunna kalla det för kylskåpsrensning, men det har en så trist klang, tycker jag.
Man kan komponera de mest fantasifulla maträtter när nöden så kräver. En klassiker är naturligtvis pyttipanna. Den kinesiska motsvarigheten skulle väl vara chop suey. I Bulgarien finns det faktiskt en maträtt som heter mischmasch. Ett väldigt passande namn. Allt är väl egentligen bara varianter på samma tema. För mycket månad kvar i slutet på lönen. Bara att sätta snurr på kreativiteten.
Och kreativitet i köket kan ju aldrig vara fel. Själv var jag nog i tio-tolvårsåldern när jag började experimentera på allvar. Som tur är har jag en yngre bror. Naturligtvis var det han som utsågs till provsmakare. Jag minns fortfarande ett tidigt försök. Korvsoppa. En bit falukorv tärnas och kokas tillsammans med spagetti i några deciliter vatten i ett par minuter. Den sortens uppfinningsrikedom behöver inga kokböcker. ”Visst är det gott?”, frågade jag uppfordrande. ”Mm”, svarade lillebror, tydligt orolig för att om han svarade något annat skulle jag bara fortsätta med nästa räd in i skafferiet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar