”Gör inte idag det du kan skjuta upp till i morgon.” Jag hade fått ett skrivbordsunderlägg till pojkrummets skrivbord. Jag var kanske runt åtta-nio år. Skrivbordsunderlägget var blått. Någon vecka innan jul hade den ömma modern under ett besök på EPA dragit mig med till pappersavdelningen. ”Om vi skulle köpa ett skrivbordsunderlägg till lillebror”, sa hon. Vilken färg tycker du då att vi ska ta? Det fanns gula och blå. Jag tyckte att de gula var finast. Och det kunde man ju inte gå med på, att lillbrorsan skulle få det finaste. ”Jag tycker blå”, sa jag. Sedan när klapparna så öppnades på julaftonen visade det sig alltså att det var jag som skulle få det där underlägget. Ett blått.
På skrivbordunderlägget var tryckt allehanda finurliga citat. Det enda jag kommer ihåg idag, är det inledande. Det där om att skjuta upp saker. När jag gick i skolan hörde jag om en kille som utvecklat en läxläsningsstrategi helt i linje med det tankesättet. Om man fick en läxa en vecka innan den skulle redovisas, var det gott om tid kvar innan man behövde börja plugga in den. Vem behövde en hel vecka på sig?! Innan han visste ordet av var det bara två-tre dagar kvar innan läxförhöret. Men med lite flax kunde man faktiskt fixa det riktigt bra. Men på något underligt sätt satt han ändå där kvällen innan redovisningen, med en oöppnad bok. Men det kändes omoraliskt och förkastligt att bara läsa på kvällen innan, tyckte han. Det var ju ungefär som att man bara pluggade för betygen, och inte för att faktiskt lära sig för livet. Så han gav tusan i att plugga över huvud taget. Men det blev visst folk av den killen ändå.
Jag träffade en filosof en gång. Jag har glömt var och i vilket sammanhang. Till och med vem det var. Men jag kommer ihåg vad han sa. ”Man gör alltid det man vill. Man kanske önskar att man ville göra något annat, men man gör alltid det man vill.” Det är något att tänka på när man ligger på soffan och kollar på repriser av Friends, istället för att dammsuga golvet.
Hur kommer det sig att vissa tycks hinna med att vara så rysligt aktiva, medan dagarna bara ramlar iväg för andra? Det är ju inte så att vissa har fått ett dygn med 25 timmar. En kompis frågade om jag ville vara med på någon aktivitet (som jag också har glömt vad det var). ”Nej, jag hinner inte”, sa jag. ”Det gör du visst”, sa han. ”Det är bara en fråga om prioritering!”
Okej. Då prioriterar jag att kolla på repriser av Friends nu, istället för att städa. För att jag vill det.
Christer Nilsson,
som ser fram emot JJ Cales nya platta. Tidlös musik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar