Hallå gott folk! Känner ni hur den näst intill obemärkt kommer krypande, och innan ni vet ordet av är över er helt och fullt. Julstämningen. Själv kände jag av den redan för ett par veckor sedan. Det damp ned lite regnslaskig snö och i varje korsning kändes det som en chansning huruvida man skulle kunna få stopp på bilen eller inte. Det vardags för vinterdäck. Verkligen hjulstämning.
Och nyss har vi klarat av Allhelgonahelgen. Det känns som att det amerikanska inflytandet blir större för varje år. För många är det väl mer halloween. Man klär ut sig till allehanda läskigheter och pyntar med spindelväv och dödskallar. Ingen julstämning i alla fall. Snarare fulstämning. Eller fulskrämning.
Om man tänker sig att spela julvisor på sitt piano börjar det bli dags att kolla att det låter som det ska. Och naturligtvis justera det från tempererad- till julstämning.
Saffransskörden gick tydligen åt pipsvängen i år, så priset har skjutit i höjden ytterligare. Tycker man att det är onödigt dyrt får man väl strunta i att ha saffran i sina lussekatter. Inte någon vidare gulstämning dock.
Nåväl, vi kan ju i alla fall lita på att tomten kommer till alla barn som har varit snälla. Svisch, svisch över hela världen (fast mest i de rika i-länderna tycks det). Skulle han råka missa en unge i det processglada Amerika kan man tänka sig att han åker på en julstämning.
Äh. Vad tusan. Vi vet precis hur det blir. ”Oj, oj, oj. Har dom redan börjat dra fram julpyntet i affärerna.” Och så är det kristider och massarbetslöshet och tomt i plånboken, bortsett från en mal som förvirrat flaxar ut, som i en serietidning. Men lik tusan lär väl julhandeln slå nya rekord i år igen. Det gör den visst alltid. Någon apparat med tveksam användbarhet blir utsedd till Årets Julklapp, och om sex månader är tidningarnas prylmarknader nedlusade med radannonser från folk som vill bli av med just den där grejen, som ju kändes som en verkligt listig julklapp.
Men nu är väl den stora frågan egentligen, kan man med gott samvete dricka julmust före den första advent?! Butikshyllorna fylls som bäst för tillfället med den ädla drycken. Men de ståndaktiga är… ståndaktiga. Sedan har vi ”allt genast-människorna”, som tänker ”äh, vad tusan”. Men det är nog samma människor som skakar på julklapparna och försöker lista ut vad det är i paketen. Och som läser sista sidan i en bok först, för att få veta om den slutar lyckligt.
Christer Nilsson,
som funderar på kräftor, eftersom han inte hann med några i augusti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar