Jag har sällan eller aldrig kontanter i plånboken. Istället nyttjar pengar av plast. Ja, betalkort alltså. Praktiskt så det förslår, förutsett att det finns täckning på kontot förstås. Förut lämnade man över kortet till expediten, som drog det i någon mojäng och så kom det ut ett papper man fick skriva på. Nu får man själv dra kort och slå kod. Superpraktiskt. Om det inte vore för några små detaljer. För det första finns det tydligen en uppsjö av olika typer av den där mojängen man drar kortet i. Och det är här det smått sadistiska IQ-testet börjar. Jag vet inte hur många olika sätt man kan dra ett kort på, men jag lyckas alltid göra fel. ”Nej, andra sidan ner”, eller ”Nej, magnetremsan ska vara åt andra hållet” eller ”Nej, nu drog du för snabbt, dra igen”. Och lyckas man med att tolka den där lilla teckningen som tydligen ska illustrera åt vilket håll kortet ska vändas, så kan man slå sig i backen på att en av två saker händer. Man drar kortet för tidigt, innan kassören hunnit trycka på sin magiska knapp, eller ”Du har ju ett chip i kortet, då ska du stoppa in det i den där springan istället”. Och gissa hur många alternativ man har att göra fel när man ska stoppa in kortet i chip-läsaren!
När man väl kommit så långt är det dags att slå sin fyrsiffriga PIN-kod. Om man haft tur har man fått välja kod själv. Då kan man ta listiga saker som årtal. 1789 – franska revolutionen. 1879 – Strindbergs Röda rummet. 1978 – KISS-medlemmarna släpper varsin soloplatta. Har man osis har man bara fått koden hemskickad. Då gäller det att hitta associationer som gör att man minns dem. Har man lyckats få 1224 tänker man givetvis ”julafton”. Knepigare blir det om man fått 8401. Då får man försöka hitta sina egna kopplingar. ”1984 kom Deep Purples återföreningsskiva Perfect Strangers, och den låg etta på min favvolista”, typ. Problemet blir när dessa smarta associationer blir lite för långsökta. 1587. För att köra moppe ska man vara 15 och 1987 var fem år efter jag fyllde 15. Helt värdelöst.
Men vaddå. Minnet är fantastiskt. När vilken genomsnittlig 5-åring som helst kan komma ihåg namnet på 250 pokémons borde väl en lagom tjock man i sina bästa år kunna minnas en fyrsiffrig PIN-kod! Självklart. Men med plånboken full av plastkort och var och ett av dessa har en egen kod, hur ska man då minnas vilken kod som hör till vilket kort! Man får se det från den ljusa sidan. Man gör av med väldigt lite pengar när man kört vilse i PIN Code Hell.
Christer Nilsson,
som vet att slaget vid Hasting utkämpades år 1066. Dock har han ingen aning om vad man slogs om och hur det gick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar